Nu jäklar!

Jag har i princip alltid velat tatuera mig. Eller ja, ha tatueringar.

Sitter och lyssnar på Imagine Dragons (som alltid ) och en mening fastnade.

Love yourself to death

Tror jag har det nu. Den får det bli. En bra början måntro? När såret jag har på handleden har läkt helt kan jag nog tänka mig att gadda mig, så länge Natta följer med och hjälper mig med nerverna.

Om jag inte ändrar mig igen tills dess....

Hello. Ah yes life? I'm in the middle of a depression, can you come back later?



Skämt å sido så är jag rätt säker på att det är något sådant som spökar. Sover nio timmar per natt och ändå är jag så trött att det värker i hela kroppen och bara längtar tillbaka till sängen där jag kan slappna av och bara vara.

VILL INTE.

Har inte tid eller lust att må så här, försvinn!

Hade en riktig myskväll med kompisar igår. Skrattade så att jag fick ont i magen och kände verkligen yes, känslan här är anledningen till att du fortfarande vill spendera all din tid med dem efter 6 år.

Ugh. finisar. de bästaste som finns.

Denna bloggen ska ju typ handla om trans* stuff och det var en sak jag reagerade på. En av vännerna använde han som pronomen till mig! Jag tror jag hörde det iaf. Blev helt varm inombords och ville krama sönder henne lite extra, dock gjorde jag inte det för ville inte göra en scen av det hela. Men jag blev så glad! Tack N ;w;

R frågade lite extra om hur det går och så vidare, vad hon ska använda för pronomen etc. Har fortfarande känslan av att jag "kräver och gör mig till" när jag ber folk byta pronomen och namn. Vet att det inte är så men jag tycker fortfarande att det är skitjobbigt att prata om mig själv.

Fick även sms av en kompis som innan alltid öppnat smsen med "Sister dear", nu var det "BROTHER DEAR!!!" det gjorde mig också glad ;;u;;

Den 5 september har jag mitt första riktiga möte med en läkare, Josef, på Huddinge. AHHHH.

Har fått höra att han ska vara riktigt snygg...

Tog mig igenom helgen, btw. Och shit-stormen som följde... men allt är bra med mig i alla fall! Massa drama, men det rör inte mig för en gångs skull!

Hittat denna snubben och hans "how I knew I was trans*" video är en som verkligen talar till mig...
https://www.youtube.com/watch?v=bUX2djwf5VM&list=UUmoCB8P0LgouwdSAM_3_Wzw

Den här helgen är verkligen skit.

FYFAN.

Emotional roller coaster feeeer sheeere.

Väntar på samtal från läkaren så vi kan bestämma nytt bedömningssamtal.

UGH.

ALLT DETTA ÄR SÅ STÖRT. Så mycket tankar, så mycket känslor.

Mina kurator på HBT-hälsan är jobbigt duktig. Hon har fått mig att inse varför jag överpresterar i allt jag gör och bryter ihop vid kritik. Har tryckt ned det så länge jag kan minnas, men jag har alltid tyckt att det är något fundementalt fel med mig. Och samtidigt undrat varför inte andra kan se det, samt presterar 150% hela tiden för att ingen (inte jag heller) ska ha tid att hitta felet.

Kan det verkligen vara så att jag är inne och petar på det nu?

Har nu möte med kuratorn på HBThälsan varje vecka :)

"Kommit ut" some gender queer för kompisar och på tumblr... aka för en shit load of people.

Känns bra!

Pratade med två kompisar idag om att använda maskulina pronomen, känner att det är nästa steg nu... dock vågar jag inte "komma ut" med det riktit än...

A picture says.. A LOT?

Orkar fortfarande inte riktigt blogga så ni får lite bilder på hur min stil har utvecklats ;)

Mars

 Mars

 Mars

 April

 April

 April

 April

Maj (klippt håret superkort!)

 April

IDAG!

 April

Mars

April

Jag är sääääämst

Sorry for the lack of updates.

So, det är alltså finito mellan pojkvännen och mig, får se om jag pallar skriva något om det. Life goes on guys!

Har varit på tre möten hos HBT-hälsan, två med min nya kurator.

De samtalen är fett jobbiga. Hu. Det kom några tårar när jag var där igår. När vi pratar märker jag hur utseendefixerad jag är, så nästa gång ska vi fokusera på känslan runt mig själv, inte hur jag eller andra ser mig. Det fick mig att fundera.

Känns inte som jag har så mycket känslor att undersöka, inte för att jag är emotionally detached, utan för att kön och genus är så flytande för mig ya know?

Började söka runt på videos på YT, vet att jag sett en kille som känt liknande nämligen..

Fann denna videon och YES bitarna föll på plats.

Jag är gender queer, inte transexuell - MEN, känner att jag saknar det maskulina (det är kanske därför jag är så utseendefxerad? då är det trots allt inte insidan som inte stämmer överrens, utan utsidan... ugh. hoppas ni fattar vad jag menar)

Skall kolla runt mer om detta så jag vet vad jag ska säga till Magda nästa vecka. Hoppas att de förstår. Hm.. tänker att det är därför jag inte är jättenoga med pronomen etc...? Skulle jag gå igenom detta ändrar det alltså inte min könsidentitet (för mig), jag är fortfarande gender queer, men det skulle ändras utåt, hur folk sr mig?

Ahhhhh så många tankar akshakshk

"Guys taking pictures of themselves" rebloggade precis dagens selfie på tumblr... XD

Känns lite smickrande att kunna passera för personen som har den bloggen i alla fall!

Har pluggat så mycket queerteori och lesbisk feminism att det snart rinner ur öronen på mig....

Förbaskade hemtenta aaaaargh!

Det är la dags att låta bloggen få veta det med;

har gjort slut med sambon.

Skall skriva ett mer omfattande inlägg när jag har tid och lust men yeah, nu vet ni.

And now it's time

to build from the bottom of the pit

right to the top

don't hold back

I don't mind

Har funderat lite.

Frågar någon mig "vill du bli en pojke?" så tänker jag direkt nej. Antagligen därför jag inte tagit dessa känslor på allvar; har inte varit 100% säker. Mer eller mindre allt man läser om transexualitet är om personer som vet att de är födda i fel kön, de måste fixa till det.

Idag slog det mig ändå; min syn på genus och kön i allmänhet är extremt flytande.

Tycker inte de skall få definiera/förhindra människor. De ska inte påverka vem du känner dig som, yrke, intressen, klädstil, vem du älskar och tänder på etc.

Kollar om på The L world säsong 1 och Alice dejtar Lisa, the lesbian identified man, vilket jag köper fullt ut.

Så, vad är det då jag egentligen vill med mig själv?

• Mörkare röst
• Platt bröstkorg
• Smalare höfter
• Inget östrogenblubb på magen
• Bredare axlar
• Polisonger
• Markanta ögonbryn
• Mindre fett i ansiktet
• Mindre rumpa
• Mer muskler

Behöver jag vara pojke i min värld för att ha detta? Nej. (Aka någon med allt detta får gärna identfiera sig som kvinna för mig. I won't judge) Dock måste jag kanske börja inse att allt detta är enligt samhället och normen sådana maskulina saker som endast män skall ha. Brukar ofta tänka "jag är inte trans*, skulle bara vilja ha hormoner och operera bort brösten.." Nu har jag aldrig låtit mig tänka mycket på pronomen, men det kanske skulle komma efter ett tag? Har inget emot när folk "felkönar" mig i cosplay och jag har ett maskulint namn jag gillat i hemlighet sedan jag var liten...

Hm.. Många tankar, men detta gav mig stor klarhet och det kommer vara lättare att förklara mina tankar på bedömingssamtalet när jag insett detta.