Jag vill kolla på Fight Club och glömma omvärlden.
Om så bara för en stund.
Varje dag är som en emotionell berg o dalbana. Fuck this body.
BLARGH.
Jag orkar inte. Vill tömma mig själv på känslor. Enda gången man känner sig lugn är med dem. Men då blir man så varm och känslig att jag bara vill kura ihop mig intill dem och aldrig lämna dem.
För det vill jag ju inte.
Ser ni?
Fast jag är duktig. Köpte två filmer idag istället för choklad. Det mättar längre liksom.
Kanske jag behöver en release. Har faktiskt inte gråtit sedan början på Januari, Det är riktigt bra för att vara mig. Fast yeah, kanske behöver jag det i alla fall.
Det är jätte skönt att gråta now and then! Speciellt när man känner att man kaaaaaaaanske inte riktigt har en orsak till att gråta, men livet känns så piss bara.
SvaraRaderaDet är jobbigare när man väl har en riktigt uppenbar orsak till att gråta, för då kan man ju aldrig sluta?