Oj.
Vad kan jag säga?
WOAH.
Vilken bok, faktiskt.
Tiden bara rann iväg när man lästa det sista, och det gjorde den verkligen i boken också. Hela upplösningen hände på bara några sidor. Mr Watts, Dolores, allt. Jag tycker det var bra att mr Jones fortsatte att skriva om Matilda, fast det kändes som om det var en fristående berättelse. Man hade kunnat klara sig utan det, men jag ville veta vad som hände nu när hon fick återförenas med sin pappa. Denna bok skulle verkligen kunna vara en självbiografi, önskar att det var det. För jag vill att mr Watts och alla de andra underbara karaktärerna ska ha funnits. Tänk att jag var så negativ ibörjan!
Fast jag är förvirrad över Grace... För om hon redan blev sjuk efter pjäsen då hon spelade drottning, fick de då Sarah? För det verkade som hon insjuknat efter att deras kära dotter lämnat dem. Lite förvirrande. Kommentarer? Jag är öppen för disskution!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu, behöver nog smälta allt lite mer. Men det känns som jag börjar lära mig att smälta samma mig själv i bloggen. Känns som om det blir mer ledigt nu men att jag änå får fram det jag vill säga.
Hoppas jag i alla fall. :]
Jag håller helt med om att det borde vara en självbiografi, jag vill att det ska vara det!
SvaraRaderaMen jag tror att du måste ha misstolkat om Grace, Mrs Watts säger väl aldrig att det var direkt efter pjäsen som hon blev psykiskt sjuk? Eller så gör hon kanske det, minns inte exakt. På bilden såg väl hon lycklig ut? Men i alla fall tror jag att de fick Sarah, förmodligen utan Mrs Watts vetskap. Det är i alla fall vad jag VILL tro ^_~