Pojkvännen frågade idag om det är okej att han börjat säga "min partner/sambo" (könsneutrala uttryck ftw!) till andra när han refererar till mig.

Tycker det är mer än okej! :D

Mambo nr 5

Har för första gången gett min hemnyckel till en partner.

Känner mig lite vuxen. *-*

Han svarade med "Is this the key to your chastity belt?"

.... så han är nog inte lika vuxen XD

Nej, jag måste göra ett aktivt val.

Dags att börja spara.

Jag brukade vara personen som, efter en vecka, kom på att man faktiskt skulle höra av sig.

Nu stoppar jag mig själv för att inte vara förjobbig och en hel dag känns olidligt lång.

Vad hände här?

Är inte helt säker på vilket drag jag tycker sämst om.

Detta må vara så ofattbart bra, när det är bra. Det lilla dåliga blir samtidigt så smärtsamt illa.

I wish I knew how to quit you

ellerrrrrrr inte c:

Dag 21

Ett annat ögonblick

Jag sitter på tåget och försöker desperat att inte låta paniken som kryper inom mig få övertaget. Öppna landskap rör sig förbi fönstret och min blick går ständigt mot mobilen som jag nervöst fingrar över. Jag vet att jag inte kommer få något svar på alla de sms jag skickat, men man vet ju aldrig.
Tillslut anländer tåget till stationen och jag drar irriterat av mig mössan, håret har dagen till ära bestämt sig för att leva sitt eget liv och jag försöker påminna mig själv om att vi har faktiskt setts förut. Med lite krångel får jag av min massiva väska och blicken sveper över perrongen. Hjärtat ligger i halsgroppen och magen känns som en enda stor röra, trots att den inte fått någonting i sig.
Då ser jag honom en bit längre bort, och han har precis fått syn på mig, för han har fortfarande boken han läst halvöppen i handen.
Jag ler och fumlar mig fram med väskan, känner hur varje steg får mig att dö lite mer.
Då, när jag kommit fram och inte vet varken vad jag ska säga eller göra, sträcker han ut en ros till mig och ser på mig med sina glänsande ögon. Jag tar mållöst imot rosen och kramar darrande om honom undertiden som han mumlar mot mig att detta borde vara nog med bevis på att han är säker (svar på ett av mina sms).
Jag säger en massa svammel och skakar som den lilla fjortonåriga flicka han gör mig till och sedan kysser vi varandra. Det var en väldigt snabb kyss, och inte jättebra. Men det var vår första, och jag älskade varje sekund av det.

Dag 20

Denna månad.
Jag har börjat jobba på Gröna Lund.
Börjat sy på min Shino cosplay.
Och yeah, denna månad kan nog bäst beskrivas följande:

"This is the most wonderful feeling in the world. I think everyone should feel it, because it's not fair not to share."

Can you hear my heart sing?

I didn't know you had... feelings

Just nu är jag glad. Det känns bra. Det känns rätt.

Men när det är så bra så blir jag osäker på mig själv. Det skall alltid vara något, huh?

N, jag behöver dig. Tror du förstår mig bäst just nu. Minns du vårt samtal i din soffa för hundra år sedan? Jag hade hårfärg i håret, vi pratade om allt. Om vi skulle göra om det nu skulle jag sitta på din plats istället och berätta dina synviklar och problem. Vet du vad jag pratar om?

Det blir bättre, right? Kommer nog ringa dig på tåget hem, för tills på söndag är förlångt för att få höra din röst.

Vill inte göra någonting som kan dra ned mig nu när det är så bra. Men jag är den jag är och så är det. Förstår man inte det och inte kan acceptera det så är det ingen idé att lägga tid på att lärakänna mig. Efter många år så börjar man förstå vad man behöver.

Så varför har vi inte alla samma behov? ><

Jaja, jag är glad :)

I love when a plan comes together

ARGH. Detta var inte enligt planen.

askahjgds.....

Varför blir det aldrig som man planerar?

Alltså....

Not that I mind, really.

But it was not supposed to be like this. haha.