Jag brukade vara personen som, efter en vecka, kom på att man faktiskt skulle höra av sig.

Nu stoppar jag mig själv för att inte vara förjobbig och en hel dag känns olidligt lång.

Vad hände här?

Är inte helt säker på vilket drag jag tycker sämst om.

Detta må vara så ofattbart bra, när det är bra. Det lilla dåliga blir samtidigt så smärtsamt illa.