Hade en riktig myskväll med kompisar igår. Skrattade så att jag fick ont i magen och kände verkligen yes, känslan här är anledningen till att du fortfarande vill spendera all din tid med dem efter 6 år.

Ugh. finisar. de bästaste som finns.

Denna bloggen ska ju typ handla om trans* stuff och det var en sak jag reagerade på. En av vännerna använde han som pronomen till mig! Jag tror jag hörde det iaf. Blev helt varm inombords och ville krama sönder henne lite extra, dock gjorde jag inte det för ville inte göra en scen av det hela. Men jag blev så glad! Tack N ;w;

R frågade lite extra om hur det går och så vidare, vad hon ska använda för pronomen etc. Har fortfarande känslan av att jag "kräver och gör mig till" när jag ber folk byta pronomen och namn. Vet att det inte är så men jag tycker fortfarande att det är skitjobbigt att prata om mig själv.

Fick även sms av en kompis som innan alltid öppnat smsen med "Sister dear", nu var det "BROTHER DEAR!!!" det gjorde mig också glad ;;u;;

Väntar på samtal från läkaren så vi kan bestämma nytt bedömningssamtal.

UGH.

ALLT DETTA ÄR SÅ STÖRT. Så mycket tankar, så mycket känslor.

Mina kurator på HBT-hälsan är jobbigt duktig. Hon har fått mig att inse varför jag överpresterar i allt jag gör och bryter ihop vid kritik. Har tryckt ned det så länge jag kan minnas, men jag har alltid tyckt att det är något fundementalt fel med mig. Och samtidigt undrat varför inte andra kan se det, samt presterar 150% hela tiden för att ingen (inte jag heller) ska ha tid att hitta felet.

Kan det verkligen vara så att jag är inne och petar på det nu?

Har nu möte med kuratorn på HBThälsan varje vecka :)

"Kommit ut" some gender queer för kompisar och på tumblr... aka för en shit load of people.

Känns bra!

Pratade med två kompisar idag om att använda maskulina pronomen, känner att det är nästa steg nu... dock vågar jag inte "komma ut" med det riktit än...

Jag är sääääämst

Sorry for the lack of updates.

So, det är alltså finito mellan pojkvännen och mig, får se om jag pallar skriva något om det. Life goes on guys!

Har varit på tre möten hos HBT-hälsan, två med min nya kurator.

De samtalen är fett jobbiga. Hu. Det kom några tårar när jag var där igår. När vi pratar märker jag hur utseendefixerad jag är, så nästa gång ska vi fokusera på känslan runt mig själv, inte hur jag eller andra ser mig. Det fick mig att fundera.

Känns inte som jag har så mycket känslor att undersöka, inte för att jag är emotionally detached, utan för att kön och genus är så flytande för mig ya know?

Började söka runt på videos på YT, vet att jag sett en kille som känt liknande nämligen..

Fann denna videon och YES bitarna föll på plats.

Jag är gender queer, inte transexuell - MEN, känner att jag saknar det maskulina (det är kanske därför jag är så utseendefxerad? då är det trots allt inte insidan som inte stämmer överrens, utan utsidan... ugh. hoppas ni fattar vad jag menar)

Skall kolla runt mer om detta så jag vet vad jag ska säga till Magda nästa vecka. Hoppas att de förstår. Hm.. tänker att det är därför jag inte är jättenoga med pronomen etc...? Skulle jag gå igenom detta ändrar det alltså inte min könsidentitet (för mig), jag är fortfarande gender queer, men det skulle ändras utåt, hur folk sr mig?

Ahhhhh så många tankar akshakshk

I don't mind

Har funderat lite.

Frågar någon mig "vill du bli en pojke?" så tänker jag direkt nej. Antagligen därför jag inte tagit dessa känslor på allvar; har inte varit 100% säker. Mer eller mindre allt man läser om transexualitet är om personer som vet att de är födda i fel kön, de måste fixa till det.

Idag slog det mig ändå; min syn på genus och kön i allmänhet är extremt flytande.

Tycker inte de skall få definiera/förhindra människor. De ska inte påverka vem du känner dig som, yrke, intressen, klädstil, vem du älskar och tänder på etc.

Kollar om på The L world säsong 1 och Alice dejtar Lisa, the lesbian identified man, vilket jag köper fullt ut.

Så, vad är det då jag egentligen vill med mig själv?

• Mörkare röst
• Platt bröstkorg
• Smalare höfter
• Inget östrogenblubb på magen
• Bredare axlar
• Polisonger
• Markanta ögonbryn
• Mindre fett i ansiktet
• Mindre rumpa
• Mer muskler

Behöver jag vara pojke i min värld för att ha detta? Nej. (Aka någon med allt detta får gärna identfiera sig som kvinna för mig. I won't judge) Dock måste jag kanske börja inse att allt detta är enligt samhället och normen sådana maskulina saker som endast män skall ha. Brukar ofta tänka "jag är inte trans*, skulle bara vilja ha hormoner och operera bort brösten.." Nu har jag aldrig låtit mig tänka mycket på pronomen, men det kanske skulle komma efter ett tag? Har inget emot när folk "felkönar" mig i cosplay och jag har ett maskulint namn jag gillat i hemlighet sedan jag var liten...

Hm.. Många tankar, men detta gav mig stor klarhet och det kommer vara lättare att förklara mina tankar på bedömingssamtalet när jag insett detta.

Kallelse till bedömningssamtal

Fick idag min kallelse via brev (när jag sa till dem att jag ville få den via telefon..)!

Är dock lite orolig över tiden för jag måste åka hemifrån 6.30 dagen då det är och mitt magsår som jag kämpat med i ett år nu brukar inte gilla att jag går upp innan 7... ;;___;; --> det brukar resultera i kraftigt illamående och i princip magsjuka om jag har otur.

Samtidigt vill jag inte byta tid för vem vet hur lång tid det tar då? Samt att nästa tid kanske krockar med skola eller annat. Skall träna magen på att gå upp tidigt så det kan fungera >__< I julas kunde jag inte gå upp innan nio utan att bli spyfärdig så jag har kommit en bit med klockan sju i alla fall.

Aja, om allt går som det ska skall detta mötet avgöra om jag skall få en remiss till Huddinge eller ej :)

Pojkvännen frågade idag om det är okej att han börjat säga "min partner/sambo" (könsneutrala uttryck ftw!) till andra när han refererar till mig.

Tycker det är mer än okej! :D

New haircut, new me?

Fick ett samtal ifrån HBThälsan igår MITT UNDER FÖRELÄSNINGEN (så klart). Är i skolan fem timmar i veckan och självklart skall de passa på att ringa just då.

Pratade med en äldre kvinna som skulle klargöra om jag ringt rätt eller inte.... det var i alla fall så jag förstod det? Berättade att det faktiskt var min kurator som skickat mig och det skrev hon ned, så att de vet att jag redan pratar med någon utbildad om det. Hon berättade att man kunde få komma och prata med dem där, men vi tyckte båda det lät onödigt nu när jag redan har en kontakt, så vi skulle gå direkt på remissen till utredningsteamet i Huddinge.

Tydligen skall en psykiatriker ringa mig om det eftersom det är de som kan skriva remisser när man är över 18... förstod inte riktigt om hon ska ringa om tider när vi kan träffas eller om vi ska ta det över telefon..?? Antar att hon (fick höra att det är en hon) ringer om tider, hon jag pratade med var rätt oklar i sina formuleringar. 

Känns bättre att göra det i person tror jag. Har alltid hatat min ljusa röst och jag vet min retorik är väldigt feminin så känns inte precis bra att bedömma något sådant när det allt hon kan "se" av mig förutom mina erfarenheter och tanker (vilket är det de skall gå efter men ändå...). Så nu får vi se när hon ringer.

Oh, klippte mig även igår.

Berättade för två av kompisarna, fann inte modet inför den tredje.

Ugh, att det skulle vara så svårt? Mest av allt känner jag mig fånig. Sedan förväntar jag mig att andra ska tycka jag är fånig.

Vad skulle detta ändra? Inte mycket, men ändå tillräckligt.

Kanske blir modigare ju längre jag kommer på denna vägen. Hoppas det. Kommer verkligen behöva mod om jag ska gå igenom detta.

Vad det gäller R & M så tog de nyheten bra, vilket jag förväntat mig :) Vi pratade en del om det och det kändes skönt. R sa det; det enda som skulle ändras mellan oss är pronomen och namn.

Genom att börja prata/skriva om detta känns det inte lika tungt längre, det finns i rummet och inte bara i mitt huvud samt att det inte är jag som inbillar mig. Köpte två till paket med kalsonger så jag kan köra med "maskulina underkläder" alla dagar i veckan. Än så länge känns det bra! Slutat sova med pyjamasbyxor och sover plötsligt mycket bättre igen (vred och vände hela nätterna + kliade upp eksem när jag sov i bara trosor av någon anledning så har sovit med pyjamasbyxor sedan augusti). Imorgon ska jag klippa mig!! Blir brunt hår i hipster frisyr hahaha ser gryyyymt mycket fram emot det!

Ringde i onsdags till HBThälsan, men de har bara telefontider mån, tis & fre i 45min...?!

Satte larm på mobilen och ringde idag, PRICK 11 när de öppnade. Kom fram direkt och fick lämna namn och telefonnummer till en supertrevlig tjej. De skall ringa upp mig nästa vecka om tider etc.

Så ja, det gick väldigt smärtfritt även om jag var rätt nervös hehe.

Nu ska jag försöka slänga i mig lunch på 20min innan jag drar iväg till min extra kurs där vi idag skall ha seminarium med trans*tema...........hehehehhehehe ah well.

Ikväll skall jag även tvinga mig själv att prata om detta med tre vänner. HJÄLP. Läskigt som tusan.....

Steg 1?

Pratade med min kurator som jag träffat sedan juni förra året om mina tankar kring min könsidentitet.

Det var helt AJKJALHKLD

Liksom, saker jag tänkt på sedan jag var 6 och framåt kom upp (som jag inte sagt till NÅGON). Han blev förvånad över hur många situationer som kan ifrågasättas jag kunde rabbla upp, in i minsta detalj. För mig har det varit självklart att komma ihåg dem, inte för att jag tänkt att de betytt något, men de har varit speciella för mig.

Det kan även vara en av grunderna till min ätstörning (+ en jäkla massa andra problem jag har med mig själv) ---> jag förknippar mina kurvor med att jag är tjock.

Han kan tydligen inte skicka någon remiss till Huddinge då jag är över 18 (saaay wat?) men han rekommenderade annars "HBT-hälsan", så jag skall, om jag vill, ta kontakt med en psykiatriker där. Annars har han, som han så fint sa, "kontakter". Hahaha nej men antagligen psykiatriker som är van med HBTQ frågor och folk som rör sig i sådana kretsar själv.

När vi ses om två veckor skall vi följa upp hur det gått, jag skall fortsätta utforska olika könsuttryck tills det. Har förövrigt redan låtit mina ögonbryn växa till sin riktiga form, slutat raka benen, sminka mig och bära BH. Kör med ett extra linne. SÅ SKÖNT. Testade att inte raka mig under armarna men nej, där sitter mina principer i. Det må vara en kulturell sak som samhället printat i mig för att sätta mig i en genuskategori men JAG GILLAR INTE HÅR UNDER ARMARNA. punkt. Hur jag än gör kommer jag nog alltid raka mig under armarna. Som det ser ut nu i alla fall.

Skall försöka blogga om mitt nya äventyr, oavsett vart jag hamnar. Kanske fortsätter jag identifiera mig som genderqueer (gjort det sedan jag var 15 i smyg haha). Kanske blir det något annat. Jag skall försöka våga mig ut på nya vägar och se vart de för mig i alla fall.

Kryptonite

Drömde inatt att jag berättade för Superman att jag alternativt är trans*

Väldigt spännande dröm.

Först räddade jag honom genom att bända upp hans kryptonithandklovar, sedan tog vi en promenad där han höll ett tal om hur speciell jag är, hur han kan se oss rädda världen tillsammans (minns inte riktigt, var för upptagen med att bestämma mina mutantkrafter då jag halft om halft insett att det var en dröm). Jag visste att det skulle komma ett confession från hans sida så jag avbröt honom och förklarade att det bara kunde accepteras om han var med på att jag kanske skulle byta kön i framtiden, så han var med på det.

Har för mig att han tog det väldigt bra faktiskt.